De ristningar som utan tvekan står de skandinaviska närmast är finner vi i Val Camonica som ligger i Alpernas utlöpare i norra Italien. Bildinnehållet och figurkategorierna är i många fall identiska. Även mer sammansatta scener i vår region kan ibland ha närmast exakta motsvarigheter. De stora likheterna har väckt frågan om det funnits en direkt, personlig kontakt mellan de båda områdena. Man kan inte bortse ifrån att det sporadiskt kan ha funnits sådana kontakter även om det inte är troligt. De stora likheterna beror snarare på kulturella kontakter i många led. Idéer och föreställningar har tillsammans med bronser och andra handelsvaror transporterats längs floder och vägsystem från Medelhavsområdet över Alperna till vårt område.

Även bilder har transporterats längs handelsvägarna. Invävda mönster och bilder på textilier och bilder som punsats in på bronsföremål har också medverkat till en gemensam bildvärld över stora delar av bronsålderns Europa. Trots stora likheter finns det också skillnader. Avsaknaden av skepp i Val Camonica och hus i vårt område diskuterar vi i kapitlet om skeppen. En annan viktig skillnad är att man faktiskt finner scener som avbildar vardagslivet på de italienska ristningarna. Det är inte särskilt vanliga men de förekommer. Vi kan till exempel se kvinnor som väver och män som bearbetar jorden med hackor. De flesta ristningarna i Val Camonica är samtida med ristningarna i Bohuslän och Östfold men det finns också ristningar från äldre stenålder och järnåldern där.

I både Frankrike och Spanien finns viktiga platser med förhistoriska bilder. De kanske mest kända är grottorna Alta Mira i Spanien och Lascaux i Frankrike. Utöver dessa finns ett stort antal grottor med målningar, med en koncentration kring Dordogne i Frankrike.

Målningarna är i allmänhet 10-20000 år gamla och har alltså inte mycket gemensamt med hällristningarna i vårt område. De har framställts av en kultur som levde på jakt i ett istidsklimat. Bland bytesdjuren finns ren och mammut, djur som ofta avbildas på målningarna.

På gränsen mellan Frankrike och Italien, på den franska sidan, ligger Mont Bego. På berget och i dess omgivningar finns en tät koncentration med hällristningar från kalkolitikum (kopparstenåldern ) och äldre bronsålder. Ristningarna ligger otillgängligt högt uppe i bergen, ibland mer än tusen meter över havet. Mycket tyder på att Mont Bego har varit ett heligt berg dit man tagit sig upp bara för att hugga in sina bilder. Bland motiven dominerar vagnar, nätfigurer, tjurliknande figurer med bara framkroppen och hornen avbildade och vapen. Det finns även andra figurer som till exempel fotsulor, människor och cirkelfigurer, som binder samman Mont Bego med Skandinavien och Val Camonica.

På de Brittiska öarna finns en delvis något annorlunda bildvärld. Ristningarna avbildar geometriska mönster av olika slag med koncentriska cirklar, spiraler, zig-zag linjer och rombfigurer som vanliga inslag. Det är mycket ovanligt med människoavbildningar och andra mer direkt föreställande bilder. Ristningarna återfinns ofta på eller inuti megalitgravar från yngre stenålder. Kända exempel är New Grange och Knowth på Irland. I England och Skottland är skålgropar den vanligaste figuren. Ofta omges de av en eller flera ringar och de kallas därför av engelska arkeologer för ”cups and rings”. Ibland kan ett mycket stort antal sådana ”cups and rings” vara inhuggna på samma plats i ett stereotypt och repetitivt till synes planlöst mönster. Englands mest kända hällristningslokal är faktiskt Stonehenge, även om just hällristningarna kanske inte är så kända. På några av de uppresta stenarna i monumentet finns ett antal yxliknande figurer inhuggna. Ristningarna på Brittiska öarna har framställts under yngre stenålder och bronsålder.

Ett annat viktigt område när det gäller förhistorisk konst är den Iberiska halvön. I Spanien finns grott och klippmålningar från äldre stenålder men också ristningar från bronsåldern. De iberiska ristningarna är ofta inhuggna på uppresta stenar, stelar, men finns ibland också på megalitgravar och klippor. Motiven domineras av vapenavbildningar, människor, djur och cirkelfigurer. På senare år har man gjort spännande nyfynd av stora hällristningsfält i norra Portugal. I samband med ett planerat dammbygge i Coa-dalen gjordes omfattande inventeringar av det berörda området. Längs en sträcka av 17 kilometer fann man tusentals inhuggna eller målade bilder. En del av ristningarna är mycket gamla, kanske mer än 20000 år, andra har huggits in under detta sekel. Vi ser alltså hur man gång på gång under en mycket lång tidsperiod återvänt till samma klippor för att hugga in nya bilder. Ibland har man också, precis som i vårt område, huggit in nya bilder över äldre ristningar, till exempel är en ryttare från järnåldern huggen över en hjort som är minst 10000 år äldre. När man insåg vilken fantastisk bildskatt man funnit avbröts allt arbete med dammen. Inventeringarna fortsätter och man finner hela tiden nya hällristningar och målningar.