Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Hällristningarna vid Torsbo

Det långa skeppet i Torsbo

En lagom lång promenad på ca 700 meter genom typiskt Bohuslänskt jordbrukslandskap tar dig fram till det största tillgängliggjorda hällristningsområdet i vår landsända. Här finns sammanlagt över 900 enskilda bilder utspridda på ett tiotal hällar, det är mer än vad kändisarna Vitlycke eller Aspeberget i världsarvet kan ståta med.

Bohusläns största båt (från bronsåldern)

Det finns minst 10 000 skepp inhuggna i de bohuslänska hällarna. Det största av dessa skepp är 4,5 meter långt och finns på en av de många hällarna vid Torsbo. Det är också det skepp som har störst besättning, hela 124 personer stark. Men är det verkligt troligt att det fanns stora båtar i Bohuslän för 3500 år sedan?

Det kan verka osannolikt att det fanns skepp på bronsåldern så stora att det fick plats 124 besättningsmedlemmar. Men faktum är att det på många olika platser i världen byggts båtar, med hjälp av handverktyg och eld, som rymmer väldigt många människor. Det kan handla om krigskanoter från till exempel Kongo eller Polynesien med besättningar på över hundra personer.

Det enda verkliga skepp från denna tid som återfunnits i Skandinavien är den så kallade Hjortspringsbåten från Danmark. Skeppet är daterat till 300-talet f.Kr. och hade plats för 22-24 personer. Likheterna mellan Hjortspringsbåten och hällristningsskeppen är slående. När vi skriver ”det enda skeppet från den här tiden”, är det en sanning med modifikation. I Ångermanland påträffade på 1920-talet en sittbräda av samma typ som finns på Hjortsprings båten: Denna s.k. kallande Hampnästoften är också den åldersbestämd till början av järnåldern och är alltså lika gammal som det danska fyndet.

Idag ligger hällristningsbåtarna långt ifrån havet men på bronsåldern var detta landskap en skärgård och skeppen höggs in i direkt anslutning till sitt rätta element. Det stora antalet skepp berättar om ett intensivt resande drivet av en hunger efter brons, en hunger som bara kunde stillas genom att lämna Tanumsbygden för färd över haven mot Europa. Kopplingarna mellan hällristningarna, det dåtida landskapet och bronsålderns samhälle är starka.

Det kan tyckas något opraktiskt att dessa farkoster som var ämnade för fjärran stränder behövde paddlas hela vägen. Den uppmärksamme har så klart observerat avsaknaden av såväl mast som segel. Faktum är att de första otvetydiga bevisen på att det använts segel i Norden är från 800-tal e.Kr. och det är den norska Osebergsskeppet som står för det beviset. Bilder av skepp med segel från gotländska bildstenar och skriftliga källor pekar mot att det inte seglats i våra trakter innan slutet av järnåldern. Vid den tiden hade man seglat på Nilen i knappt 4000 år, varför vi var så sega här uppe i norr är svårförklarat och omdebatterat.

Barriga, och kanske heliga, träd

Men det finns ju andra bilder än båtar på hällarna i Torsbo! Vi den vanliga uppsättningen av människor, djur, fotsulor och den allestädes närvarande skålgropen. Det är ju spännande i sig att vilken hällristning du än åker till i Bohuslän, kommer du se i princip samma innehåll. Den kollektiva uppfattningen om vilka motiv som skulle huggas in i hällarna var stark och långlivad, hällristandet pågick i runt 1500 år med mer eller mindre samma innehåll.

Ett ovanligare motiv som finns på Torsbo är trädet. Bilden ligger en mindre häll som du kommer till efter den stora hällen med jätteskeppet. När hällristningarna gjordes under bronsåldern var klimatet varmare än vad det är idag. Det betyder att växtligheten såg lite annorlunda ut i jämförelse med idag. Istället för stora skogar med barrträd dominerades landskapet av lövskogar med ek, alm, lind och hassel. I det perspektivet är det konstigt att alla träd som huggits in i berget ser ut att vara barrträd. Eller är det egentligen så konstigt? Att göra bilder av det som inte kanske direkt tillhör vardagen ligger i linje med resten av bildinnehållet på hällarna. Vi ser inte hus, barn som plockar ved, vävstolar eller keramikkrukor - och inte heller några lövträd.

De ständigt gröna barrträden kanske sett som speciella eller till och med heliga. Paralleller har dragits mellan det ständigt gröna barrträden och asken Yggdrasil i den fornnordiska mytologin. Heliga träd och lundar är vanliga inslag i många förhistoriska religioner och det är inte osannolikt att fanns sådana inslag även i den världsuppfattning som fann i Bohuslän för 3000 år sedan.

Bonus: Den allmänt kulturhistoriskt intresserade (har du hamnat här så är du nog det!) kan längs stigen till ristningen njuta av gårdslämningar, övergivna jordbruksredskap och ett gravfält.

  • Ristningen som föreställer ett träd.
    Bild 1 av 3
  • Stigen till Torsbo.
    Bild 2 av 3
  • Gammalt jordbruksredskap längs stigen till Torsbo.
    Bild 3 av 3

HItta hit

Senast uppdaterad: 2020-03-30 12:24