Maritima ristningar i Västsverige

Kompassrosor på Storön, Väderöarna
Kompassrosor på Storön, Väderöarna

Det var inte bara bronsålderns människor, som gärna ristade in figurer i de bohuslänska berghällarna. Även sjöfarare på 1500- och 1600-talen ristade in bomärken, initialer, årtal, kompassrosor och sköldar, när de besökte naturhamnar utmed Bohuskusten. I dag känner vi till ett tjugotal platser med maritima ristningar, från Vinga i söder till Koster i norr.

Maritima ristningar hittar vi på hällarna vid skyddade naturhamnar utmed hela Bohuskusten. Naturhamnarna användes som natt- och nödhamnar för sjöfarten under medeltid – 1700-tal och ristningarna har utförts av sjöfararna som ett slags visitkort.

Bomärken som symboler

De vanligaste maritima ristningarna är bomärken, följt av initialer, årtal, kompassrosor, ortnamn, personnamn och adelssköldar. Bomärken är symboler som användes för att markera identitet, tillhörighet, ägande eller tillverkare. Bruket att använda bomärken blev vanligare under medeltiden, särskilt hos köpmän. Bomärken var som populärast under 1500-talet och början av 1600-talet och brukarna återfanns inom alla samhällsklasser: pigor och drängar, adel och bönder, fiskare, sjömän, hantverkare, handelsmän och – kvinnor.

Under tidsperioden var handelstrafiken mycket livlig. Handelsfolk från unionen Danmark-Norge och från hansestäderna utmed Östersjön och Nederländerna seglade utmed Bohuskusten. Fisket, framförallt under sillperioden 1556-1589, lockade också många fiskare och handlare till Bohuslän.

Spår efter konflikter och handel

Krig och konflikter mellan Danmark, Norge och Sverige var mera regel än undantag ända fram till början av 1800-talet, och därför var krigsfartyg och flottor säkert vanliga syner i skärgården. Vi tror därför att de som ristat i naturhamnarna var främst handels- och sjöfolk, fiskare, adelspersoner och militärer.

Man skulle kunna hävda att inte mycket har hänt sedan bronsåldern då den periodens ristningar gjordes av samma grupper av människor. Många av bilderna från den tiden går att knyta till resande, handel och makt. Fiske finns det däremot väldigt lite av bland bronsålderns bilder.

 

De äldsta kända maritima ristningarna är adelssköldar, som daterats till slutet av 1400-talet. De finns på Hamnholmarna i Fjällbacka skärgård. Intill sköldarna finns den äldsta kända årtalsristningen, år 1500, som upptäcktes år 2014. Det finns gott om årtalsristningar från 1500- och 1600-talen, men från 1700-talet finns det bara enstaka ristningar. Det beror förmodligen på att sjöfarten fick större skepp och bättre navigationsinstrument, och kunde därför segla längre ut från kusten och även segla på natten. Naturhamnarna behövdes inte på samma sätt som tidigare.

Platser med maritima ristningar

Utmed kusten finns ett tjugotal platser med maritima ristningar, från Vinga i söder till Koster i norr. Många platser sammanfaller med naturhamnar som märkts ut på gamla sjökort eller som beskrivits i historiska texter. Exempel på sådana platser är Mollösund och Käringön utanför Orust, Buskären utanför Smögen, Hamnholmarna utanför Fjällbacka och Koster utanför Strömstad. Maritima ristningar finns bland annat också på Sörlandet och utanför Trondheim i Norge, i Roslagsskärgården i Uppland och i Finlands södra skärgård.

Även här kan man dra paralleller till bronsåldersristningarna. Idag finner dem flera kilometer ifrån kusten men en gång i tiden gjordes de i ett skärgårdslandskap. Detta beror på att havet under bronsåldern låg upp emot 17 meter högre än idag och att landhöjningen sakta förpassar ristningarna längre och längre inåt land.

Ögruppen Hamnholmarna är den största platsen med maritima ristningar i Bohuslän och är en av de största lokalerna i Norden, med flera hundra ristningar. Tillsammans med Bohusläns museum arbetar Vitlycke museum med att dokumentera och vårda ristningarna, så att de kan lyftas fram och upplevas av besökare. Lär mer om projektet här.

Kontakt

Vill du veta mer om maritima ristningar? Kontakta gärna Lars Strid.

Senast uppdaterad: 2017-03-02 14:49