Nya världsarv 2019
Världsarvskommitténs möte i Baku, Azerbajdzjan i början av juli resulterade i 29 nya världsarvskollegor. Vi säger välkomna till Babylon, Vatnajökull och de andra nybakade kultur- och naturarven! Globalt finns det nu 1121 världsarv, varav tre fjärdedelar är kulturarv, resten är naturarv eller mixade arv.
Denna årgångs riktiga kändis måste ändå vara är Babylon, i nuvarande Irak. Det är inte utan att man blev förvånad att den kanske mest kända förhistoriska staden inte redan var med på listan. Babylon var en del av antikens sju underverk med sina hängande trädgårdar, och var även hem för namnkunniga härskare som Hammurabi and Nebuchadnezzar. Anledningen att det dröjt har antagligen att göra med att Saddam Hussein byggde en modern rekonstruktion av staden ovanpå dess ruiner. Dessutom anlade USA efter invasionen av Irak 2003 en militärbas i området. Delar av de arkeologiska lämningarna jämnades då med marken för att lämna plats åt parkeringsplatser och landningsplatser för helikoptrar. Som lök på laxen går det en oljepipeline genom en av yttermurarna runt staden. Det finns, med andra ord, vissa problem med platsens autenticitet och bevarande, två viktiga aspekter när det utses världsarv.
Island fick sitt tredje världsarv, Tingvellir och Surtsey har fått sällskap av Vatnajökull nationalpark, eller det något mer dramatiska ”Vatnajökull National Park - dynamic nature of fire and ice”, som platsen kallas officiellt. Eftersom vulkanområdet täcker 14% av Island yta, är över en åttondel av vår nordiska granne är nu klassat som världsarv. Kan Island var jorden världsarvstätaste land?
Det inte bara Island som fått världsarv med invecklade officiella namn. Varje årskull brukar bjuda på ett eller annat platsnamn som kanske inte ligger helt bra i munnen – i år går nog priset till ”Landscape for Breeding and Training of Ceremonial Carriage Horses at Kladruby nad Labem”. Detta fortfarande aktiva tjeckiska stuteri grundes på 1500-talet, då de födde upp och tränade Kladrubhästar som användes i ceremonier i det Habsburgska kejsardömet.
Det finns ett litet metallurgi/gruvtema i år. Lämningar efter förhistorisk, och relativt nutida, järnhantering i Burkina Faso, gruvområde för brytning av silver, tenn och uran i Tyskland och Tjeckien samt flintgruvor i Polen har tagit sig in på listan.
Hällristningar då? Jo då, det har kommit in mer bergskonst på listan i år. Det handlar om ristningar och målningar i nuvarande Kanada. Världsarvet kallas ”Writing-on-Stone / Áísínai’pi” och består av 138 platser med bilder gjorda av svartfotsindianer eller Siksikaitsitapi under flera årtusenden. Bilderna visar andevärldens krafter, men också viktiga händelser i Nordamerikas historia, till exempel när ursprungsbefolkningen för första gången kom i kontakt med européer. Även de första hästarna, olika handelsvaror och den första bilen i området finns dokumenterade på sandstensformationerna kända som hoodoos.
Det finns också en lista över världsarv i fara. Här hamnar platser där de värden som motiverar att de finns med på världslistan är akut hotade. I år skrevs ”The Islands and Protected Areas of the Gulf of California” in på listan eftersom man fruktar att Kaliforniatumlaren, en art som bara finns i norra Californiaviken, är nära att utrotas. Tumlaren fastnar i nät som används i illegalt fiske av Kalifornisk vekfisk, en annan art som också är akut hotad. Det beräknas finnas tio exemplar kvar av Kaliforniatumlaren idag.
Mer glädjande är att ett par världsarv kunde plockas bort från listan över världsarv i fara. Vid världsarven “Birthplace of Jesus: the Church of the Nativity and the Pilgrimage Route, Bethlehem” i Palestina och “The Humberstone and Santa Laura Saltpeter Works site” i Chile har olika bevarandeåtgärder gjort att platserna inte längre anses vara akut hotade. Bland annat har man låtit bli att bygga en tunnel under Födelsekyrkan i Betlehem.
Listan över 2019-års nykomlingar på världsarvslistan finns här: https://whc.unesco.org/en/newproperties/
Världsarv i fara finns här: https://whc.unesco.org/en/danger/
