Mer om Unesco:s världsarv
Världsarvslistan innehåller de natur- och kulturarv runt om i världen som anses särskilt enastående och av stor vikt för hela mänskligheten. Hällristningarna i Tanum är ett av dessa. Vad som är ett världsarv beslutas utifrån den så kallade världsarvskonventionen.
Världsarvskonventionen, eller Konventionen om skydd av världens kultur- och naturarv, som den egentligen heter, antogs vid ett Unesco-möte i Paris 1972 och sedan dess upprätthåller organisationen en lista över världsarv runt om på olika platser i världen. Sverige undertecknade konventionen 1984.
Enligt världsarvskonventionen finns miljöer som "har särskilt stora universella och gränsöverskridande värden" och dessa platser, saker och miljöer "ska erbjudas hela mänskligheten och att dess skydd därigenom är en internationell angelägenhet".
Världsarven allas angelägenhet
Världsarvslistan visar alltså att det finns värden som är viktiga för oss alla, oberoende av nationalitet, etnicitet, religion eller kön. Det finns ett arv som angår hela mänskligheten. Världsarvslistan ska inte bara skydda jordens unika kultur- och naturskatter utan också leda till ömsesidig respekt och solidaritet mellan människor, kulturer och stater.
Viktiga skyldigheter
Det ställs höga krav på de länder som ansluter sig till listan. Man måste ha en lagstiftning, myndigheter, utbildning och forskning som kan garantera skyddet för världsarven inom landets gränser. Dessutom måste man efter bästa förmåga försöka hjälpa andra länder i deras arbete med att bevara sina världsarv.
Sverige fick sitt första världsarv 1991, Drottningholm slott. Det finns idag 15 svenska platser med på listan.
Fakta och länkar
Unesco (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) är FN:s organisation för att skapa fred genom ökat samarbete mellan medlemsländerna inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation/information.
Konventionen om skydd för världens natur- och kulturarv från 1972, den så kallade Världsarvskonventionen är Unescos mest kända konvention och 190 av Unescos medlemsländer har undertecknat den. Konventionens mål är att länderna ska ha lagstiftning och organisation för att skydda kultur- och naturarv i sitt eget land.
För mer information om Sveriges, Nordens och resten av jordens världsarv besök dessa sidor.
