Hur gamla är Bohusläns hällristningar?

Jämförelse mellan en riktigt bronsåldersyxa och en yxa på en hällristning.
På Fossumhällen finns många bredbladiga yxor avbildade, dessa yxor kan vara av samma typ som Galsstadsyxan som hittades 1950 utanför Vårgårda, Västergötland.

Hällristningarna i Bohuslän härstammar från bronsåldern och från den första delen av järnåldern (1700-200 f.Kr.). Men hur kan man vara så säker på det?

Åldersbestämning, eller som det också kallas – datering, av hällristningarna är något som fornforskare bråkat så länge som man intresserat sig vetenskapligt för dessa bilder. Axel Emanuel Holmberg ansåg år 1848 att hällristningskepp och beväpnade män har sitt ursprung i vikingafärder och fornnordiska sagor. Han beskriver hällristningarna vid Aspeberget:

Öfverst ser man en landstigning af vikingar, som öfverfalla och dräpa inbyggare, stadde i utöfning af fredliga yrken, och bortföra deras egendom.

 

Holmberg menade också att eftersom skeppen i många fall var så prydliga måste de tillverkats med metallverktyg och därmed vara gjorda under järnåldern. En annan av våra hällristningspionjärer, Carl Georg Brunius, argumenterade för att ristningarna var inknackade och slipade med stenar och att de därför tillhörde stenåldern. Brunius menade även att det faktum att bilderna var svårt vittrade och att de låg långt ifrån havet också vittnade om deras höga ålder.

Omkring 1870 upptäcker den svenske riksantikvarien Bror Emil Hildebrand ristningar som förställer vapen, bland annat svärd, i Norrköping. Han jämförde bilderna med fynd av verkliga svärd som daterats till bronsåldern och menade att hällristningen måste vara lika gammal. Sedan dess har vi placerat dessa bilder i bronsåldern.

Landskapet

Hur kan man då veta hur gamla hällristningarna är? Vi kan börja med att konstatera att Brunius inte var helt fel ute när han påstod att bildernas placering i landskapet hade att göra med hur gamla de är. Landhöjningen innebär att de hällar bilderna är gjorda på låg under havsytan fram tills början av bronsåldern, bilderna kan alltså inte vara äldre än så då de rimligen inte kan vara ristade under vattenytan. Efter det att bilderna knackats in har de på grund av landhöjningen hamnat länge och längre från kusten, idag hittar man sällan hällristningarna på platser som ligger lägre än 11 meter över havet.

Hur landhöjning påverkar var man gör ristningarna kan man tydligt se på Gerumhällen, en av världsarvets lägst belägna hällristningar (länka till vandring i världsarv). När man började rista bilder här så låg delar av hällen under vatten. I takt med att landet höjt sig ur havet har mer och mer av hällytan blivit tillgänglig för hällristarna. Ju längre ner på berget man kommer desto yngre blir bilderna.

Jämföra med föremål

Ett annat sätt är att, som Hildebrand gjorde, jämföra föremål som finns avbildade på berget med saker man till exempel hittat i gravar eller på offerplatser från bronsåldern. Även om hällristningarna är ganska enkla och ofta detaljfattiga kan man ibland känna igen föremål och på så sätt ta reda på hur gammal ristningen är. De föremål man kan använda sig av är framför allt svärd, yxor och sköldar.

Svärden på hällristningarna har ibland ett karaktäristiskt så kallat överhjalt, alltså den del som sitter överst på handtaget när svärdet hänger i bältet. Även doppskon, som sitter längst ned på svärdsskidan, går ibland att känna igen från föremål. När det gäller yxor är det framför allt stora med breda blad som går att använda att datera med. Denna typ av yxor finns både från början och slutet av bronsåldern, så man kan hamna tusen år fel om man inte är på sin vakt. Om man använder sköldar som utgångpunkt för datering så skiljer man på runda sköldar, som finns under bronsåldern, och rektangulära, som kommer först i början av järnåldern.

Lika skepp - lika gamla 

Man kan också jämföra hällristningarnas skepp med bilder av skepp som är inristade på föremål från bronsåldern. Det kan vara skepp inristade på saker av brons, till exempel på svärdsklingor och rakknivar. Utformningen av skeppen på bronsföremålen ändrar sig beroende på hur gammalt föremålet är. Genom att jämföra skepp på hällristningarna med skepp på bronsföremålen kan man med några hundra års felmarginal bestämma hur gamla hällristningsskeppen är. Skepp är det vanligaste bildmotivet på hällarna och därför är datering med hjälp av skeppsformer den vanligaste metoden.

Men det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta hällristningsbilder inte går att datera på de sätt vi beskrivit här. Men även de bilder som inte föreställer båtar eller föremål kan dateras till bronsåldern eftersom de hittas tillsammans med bilder som vi vet åldern på. Dessutom är det inte ovanligt att bilder är ristade ovanpå varandra. Ofta går det att tyda vilken bild som är ristad i den andra. Detta kan man använda för att få en relativ tidsbestämning där de understa bilderna har skapats tidigare än de som ristats in ovanpå, man kan alltså veta vilken bild som är äldst, men inte hur gammal den är.