Kunskap & Fakta

De senaste årens forskning om bronsåldern har inriktat sig mycket på handel och resande. Bland annat har forskare använt metallurgiska undersökningar som har gjort att man kunnat bestämma var bronset man hittar i skandinaviska vapen och smycke kommer ifrån. Det har visat sig att koppargruvorna låg i Medelhavsområdet, i Alperna och på de brittiska öarna. Samtidigt som vi lärt oss mer om hur bronset färdats genom Europa har andra naturvetenskapliga metoder använts för att följa hur enskilda personer rört sig i Europa. Undersökningar av två av Danmarks mest kända forntidspersoner berättar om många och långa resor.

Att bronsålderns människor hade en fascination för svärd är knappast en underdrift, se bara på hur våra hällar är fyllda av bilder på krigare med svärd i bältet. Riktiga svärd fanns så klart också och vi hittar dem oftast i gravar från början av bronsåldern. Under yngre bronsåldern ändras gravskicket till ett brandgravskick och begravningar med svärd upphör, mer eller mindre.

I somras fick hällristningarna i Tanum nya världsarvskollegor. Vid Världsarvskommitténs sammankomst i Bahrain i slutet av juni skrevs 19 nya platser in på listan. Som vanligt är det en blandning av nytt och gammalt på platser i när och fjärran.

När man besöker Vitlyckehällen, eller någon annan hällristning, kan man slås av att det finns väldigt många båtar. Faktum är att skeppet är den vanligaste föreställande hällristningen, skålgropen rår ingen på när det gäller antal, men inte mindre än 10 000 skeppar far fram och åter på hällarna i Bohuslän.

Om man sett sig mätt på hällristningarna i Bohuslän kan man med fördel ta sig över gränsen till Norge och Östfold. Längs den så kallad Oldtidsruta finns ett stort antal ristningsplatser tillsammans med andra fornlämningar, till exempel gravfält från brons- och järnåldern. Platserna är föredömligt skyltade och en del av ristningarna är innovativt presenterade med permanent nattbelysning.

Hällristningarna i Bohuslän härstammar från bronsåldern och från den första delen av järnåldern (1700-200 f.Kr.). Men hur kan man vara så säker på det?

Det var inte bara bronsålderns människor, som gärna ristade in figurer i de bohuslänska berghällarna. Även sjöfarare på 1500- och 1600-talen ristade in bomärken, initialer, årtal, kompassrosor och sköldar, när de besökte naturhamnar utmed Bohuskusten. I dag känner vi till ett tjugotal platser med maritima ristningar, från Vinga i söder till Koster i norr.

Många av Bohusläns och världsarvets hällristningar är på väg att försvinna för att berget de är gjorda på vittrar sönder. Varför vittrar berget och vad kan man göra åt det? Hur kan bilderna räddas för eftervärlden?

Går det att öka chanserna att bli gravid genom att åka kana på hällristningshällar? Ja, det är en tanke som funnits i hundratals år och på vitt skilda platser. Här kan du läsa mer om fenomenet.

Om du trodde att bronsåldern var en kram- och pussperiod där alla älskade varandra och levde i fred och frihet - tänk om. Skelettfynd skvallrar om brutalt våld, barnamord och massgravar.