Hällristningarna i Torp – bilder med feeling
Torpristningen är den nordligaste tillgängliggjorda hällristningsplatsen i Bohuslän. Här finns den ordinarie uppställningen av skålgropar, skepp, djur och människor, men också ovanliga motiv som än mer gör platsen till ett måste för oss forntidsfanatiker.
Vanliga och mindre vanliga motiv
Hällen innehåller många motiv som är mycket ovanliga i hällristningssammanhang. Bronsålderns bildskapare verkar över lag varit bundna av regler och/eller normer som bestämde vad som fick, och inte fick, ristas in på hällarna. Om man har haft glädjen att besöka ett antal hällristningsplatser märker man snart att innehållet inte varierar speciellt mycket, men här i Torp verkar man fått feeling - här finns det gott om ovanliga motiv.
Det är inte speciellt tunnsått med skepp på de bohuslänska hällristningarna, även på den här hällen är det den vanligaste figuren (om man bortser från skålgroparna). Något som sticker ut är besättningen i några av skeppen. Personerna håller i ett långt skaft eller rep med en kula i ändan. På endast ett ställe, några kilometer söderut på Hogdalsnäset, finns det motiv som liknar detta, men där avslutas skaftet med två kulor. En teori är att det är kastvapen likande de bolas som används i Sydamerika - eller kan det vara någon form av klubbor eller stridsgissel?
Hästen är ett av de vanligare djuren på hällristningarna och de finns i många olika sammanhang – som riddjur med ryttare som både sitter och står på deras ryggar. Eller också avbildad de som dragdjur av vagnar eller runda skivor som kan tolkas som solsymboler. Det finns också exempel på hästar som verkar slåss med varandra. Här i Torp finns ett stort antal hästar. Den mest spektakulära är den med ryttare som håller sitt riddjur i ett par tömmar - ett mycket ovanligt motiv.
Gudar och hus?
Längst ner på hällen finns en rejäl människofigur, nästan en meter lång. Stora människoavbildningar brukar dateras till slutet av bronsåldern. Kollegor till denna figur kan besökas på Litsleby och i Backa, där Spjutguden respektive Skomakaren har sina hemvister. Den stora människan på Torp, tillsamman med sin enbente kumpan, skiljer sig både i storlek och utförande från de andra personerna på hällen, kanske för att markera någon form av olikhet. De stora figurerna kanske var hövdingar, eller rent av gudar.
Motiv från vardagen lyser oftast med sin frånvaro på hällarna, sällan eller aldrig får vi se människor som fiskar, lagar mat, samlar ved eller bilder av husen de bodde i. Eller? På den här hällen finns det två rektanglar som med lite fantasi ser ut som hus uppifrån. I ett vidare geografiskt hällristningsperspektiv är det inget konstigt att göra bilder av hus. Ristningarna i Val Camonica, i norra Italien, är ett bra exempel. Men om detta verkligen är hus, skulle de vara unika i den Bohuslänska hällristningsfaunan.
Torp är det nordligaste platsen med tillgängliggjorda hällristningar i Bohuslän, härifrån är det fem kilometer till Svinesund och den norska gränsen. Men nutida landsgränser var ju så klart inget som bronsålderns människor brydde sig så värst mycket om, och inknackade bilder finns det gott om i Østfold. Hällristningar blir helleristninger, Bohusgraniten blir Idefjordsgranit, men bronsålderns bilder är det ingen skillnad på. Läs mer om Østfold här.
Hitta hit
Från E6 ta avfart 114 mot Nordby köpcenter. I rondellen vid Nordby, kör söderut mot Hogdal. Efter 600 meter, sväng till höger, skyltat ”Hällristning”. Parkera med förnuft vid P-skylten och promenera längs stigen mellan äng och trädgård den sista biten till ristningen.
